mystoryinlife

Alla inlägg under april 2017

Av Madeleine - 30 april 2017 17:13



Vill önska alla en trevlig valborg,hoppas den blir mysig och bra vad ni än gör. Jag ser fram emot min valborg som jag trodde inte skulle bli av men nu kommer den bli bättre än vad jag kunde hoppats på. Glad valborg på er <3

Av Madeleine - 28 april 2017 14:18

I hela mitt liv har jag sökt efter uppmärksamhet,godkännande och kärlek från min pappa men hur

mycket jag kämpade och visade hur duktig jag var dög det aldrig. Vad jag än gjorde var det aldrig

för mig själv,det var alltid för att göra pappa stolt men fick aldrig höra dom orden från honom,inte

en ända gång som barn. Har också känt att jag aldrig kunnat vara mig själv utan jag måste vara

den som pappa tycker jag borde vara vilket jag idag fattar är helt fel. Den här pressen och stress

som fanns inom mig blev till slut för påtaglig att jag inte kunde leva mitt liv. Under arton år fanns

det ingen annan vägg att ta än att stå ut men väl vid 18års ålder fick jag nog,nu räckte det tyckte

jag och satte ner näven i bordet. Jag ville aldrig mer se honom,jag var äntligen fri och det var det

bästa beslutet jag någonsin tagit. Men saknaden efter mina syskon,ansvaret som storesyster och

längtan efter min pappa blev för stor när allt väl kom ikapp mig. För fyra månader sen plingade min

mobil till,det var pappa. Mitt hjärta stannade för ett tag,var det här sant? Han ville ses på en fika &

se om vi kan börja om då vi inte setts på tio år. Det här var stort,så klart nästan som ett mirakel att

min största dröm kommit i uppfyllelse,få tillbaka min familj. Vi fikade,vi pratade,vi kramades och sen

dess har allting känts jätte bra. Till för två dagar sen. Vi hade inte setts på en månad då jag har vart

sjuk länge. Allting var som vanligt,det flöt på som det brukar men sen kom det. Det där jag fruktat så

länge sen fyra månader tillbaka.Det var som att bli 10år igen och lyssna på hur dålig man är,vad jag

gör fel,hur jag borde vara,hur patetisk man är och hur jag aldrig kommer få ett liv. Jag satt och lyssna



en hel timme,grät och visste inte vad jag skulle ta mig till. Vi har inte setts på tio år,vi har träffats sju

gånger under fyra månader men han pratade till mig som om han kände mig,att han visste vad som är

bäst för mig. Som vanligt pratade han till mig som en psykolog och inte en förälder. Till slut brast det,

jag skrek nästan på han och sa allt jag kände -kommer du ihåg när jag var liten och du sa: du kommer

aldrig bli någonting!? När jag fått ur mig allt bad jag honom att gå. Han gick mot hallen,satte på sig sina

skor och jacka,låste upp dörren,gick och smällde igen dörren. Vilken pappa till pappa man har. Jag var

inte förvånad att det här hände men ändå förvånad. När han gick vek mina ben sig och bara grät till att

mamma kom och hämta mig. Jag vill aldrig mer se honom. Jag mår väldigt bra idag trots det som var

för nu vet jag hur det det kunde bli om vi skulle ta upp relationen igen,alltså dåligt. Nu slipper jag frågor

och funderingar som funnits i tio år. Nu kan jag få ro i kroppen. Men jag är jätte arg. Fast nu känner jag

mig lättad att slippa leva utan honom men klart det gör ont att förlora sin pappa för tredje gången men i

längden vet jag att det här är för det bästa. Jag har även lärt mig att jag kan inte alltid fixa det som är

trasigt,ibland ska saker bara vara som dom är. Det här ansvaret som storesyster måste jag släppa för

jag kan inte finnas för några som inte vill finnas i ens liv. Har trott i flera år att jag kommer aldrig bli glad

om inte dom här personerna finns i mitt liv men äntligen har jag öppnat mina ögon och något sa klick att

jag har hela den här tiden haft allting framför mig som jag behöver. Men jag är stolt över mig själv,tänker

aldrig mer ursäkta mig över den jag är,det finns bara en av mig. Det här blir min nya start i livet,jag är fri.


 

Av Madeleine - 25 april 2017 14:43

Vilket tråkigt väder det är,märks att det är april. Sol,regn,snö,sol,regn,snö. Är trött nästan hela

tiden,har svårt att komma upp på morgonen fast klockan stod på halv nio imorse vilket är rena

sovmorgonen. Fast jag sovit åtta timmar nästan i sträck känn det som om jag sovit högst tre

timmar. Men man blir trött av sånt här väder,det tror jag dom flesta är just nu. Det är grått och

mörkt när man kliver upp oavsett tid har man tur ifall man börjar tidigt kan man få gå upp med

solen runt sex tiden som jag fick göra någon dag här förra veckan. Men som idag då när jag är

ledig gör det mig faktiskt ingenting att det regnar plus att jag har en trött dag därför tänker jag

ha en mysdag hemma inne och lyssna samtidigt på regnet som slår mot fönsterbrädorna som

är ett av dom mysigaste ljuden ^^ Dagar som dessa när man slipper gå ut,inga måsten alls du

får helt bestämma hur du ska lägga upp din dag. Dagar som idag är guldvärda när man känner

att man verkligen behöver det,den här dagen tänker jag ta för mig själv och njuta hela dagen :)


 

Av Madeleine - 24 april 2017 14:29

Ibland eller ganska ofta brukar jag undra om det verkligen kan finnas någon som tänker och oroar

sig nästan dygnet runt av egentligen ingen anledning lika mycket som jag ? Det finns alltid något

som oroar mig,som skrämmer mig,gör mig nojig och ledsen. När dom känslorna kommer då finns

det inget som kan ta mig ner på jorden,jag ifrågasätter allting och måste bolla funderingar & frågor

med någon som verkligen känner mig vilket oftast blir mamma. Jag hatar mig själv i just dom här

stunderna för hur lugnande svar jag än får och egentligen vet tar oron över känslorna och allt som

är realistiskt finns inte ens för mig. På grund av allt det jobbiga i livet som vart,mitt självförtroende

som inte ens existerar har gjort att jag inte tror på mig själv i någon situation med någonting. Jämt

rädd att ifall jag är glad en vecka och något händer lägger jag skulden på mig själv att hur i världen

kunde jag någonstans tro att det skulle gå bra för mig,att nu kommer jag bli glad. En liten grej som

händer får mig att falla så hårt. Alla svek,lögner,besvikelser och falska människor som förstort ens

liv har gjort mig till en orolig själ. Det finns nästan aldrig en stund i min vardag där jag känner lugn

eller lättnad eller glädje för jag är orolig nästan dygnet runt över olika saker. Jag vill verkligen vara

genuint glad eller ännu bättre lycklig men jag vet inte hur man är det,det är en känsla jag totalt har

glömt bort hur det är att vara. Det är många gånger jag drar mig i håret,sätter mig på huk och bara

gråter för den här oron tär på mig men jag vet inte hur jag ska göra mig av med den. Jag vill kunna

tycka om mig själv men det går inte. När andra runt mig ställer frågan -men du vet väl att du är bra?

Då får jag panik,stirrar på dom,hjärtat slår hårt och det är blir svårt att andas. Jag vet vad dom vill

ha för svar men jag kan inte för jag tror inte på något med mig själv och det är skiiit jobbigt. Är det

nån annan som känner igen sig i dom här känslorna eller är man knäpp?? Jag hoppas det finns en

dag där ingenting kan påverka mig längre,tankarna är borta,jag är lycklig och ser det bra hos mig :)


 

Av Madeleine - 22 april 2017 14:31

Solen skiner men det blåser om inte ännu mer idag än det gjorde igår. Känns skönt att vara ledig igår

det gör att helgen blir längre. Är rätt seg i kroppen idag,det är inte kanon väder ute heller så tror det får

bli en lugn lördag hemma. Brukar alltid få panik när det är alldeles för lugnt,vill jämt hitta på något men

just nu är det rätt coolt lugnt för min del att göra absolut ingenting. Vi grillade här hemma igår, fläskfile

med champinjonsås och potatis. Det är den möraste fläskfilen jag någonsin ätit i hela mitt liv,det bara

vattnades i munnen och man ville bara äta mer av det. När portionen var slut och magen sa stopp bara

längtade man till idag att få äta det igen vilket jag nyss gjorde,lika gott var det. Det finns något lugn här

hemma hos mamma som jag inte kan sätta fingret på vad det är. Men alltid när man kommer hit då är

det som att tankarna blir tysta, problemen känns mindre och man känner en viss känsla av ro. Det är

inte för att det är hos min mamma,för att det är mitt andra hem utan det är något annat men jag vette

tusan vad det är. Jag blir alltid hel på något sätt starkare med mer kraft varje gång jag åker härifrån..

Jag kan vara hemma hos mig,känna mig stressad och allt känns allmänt jobbigt sen kliver jag in här

och det är som om allt rinner av mig. Det är en rätt häftig känsla. En lugn lördag blir det för mig, tror

jag ska kolla på serier jag missat i veckan och kanske någon film. Vill bara ladda mina batterier och

få tillbala styrka till veckan som kommer,det är viktig att starta om sig själv för att orka med veckan.


 

jami jami ^^


 

Av Madeleine - 21 april 2017 16:10

Vilket väder det är ute,märks att det är april fram och tillbaka. Jag trotsade vädret och tog en promenad

trots stormen där ute. Hann väl gå fem meter sen kom det världens regnskur i 2 sekunder men försvann

lika fort och direkt efter kom solen och värmde resten av promenaden. Är inte den som brukar gå ut vad

det än för väder men just nu är det mycket i huvudet och vad är då inte bättre än att rensa bort tankarna

med en promenad. Är ledig idag men fick för mig att det var lördag men när jag såg barnen ute på gården

i skolan kom jag på mig själv att det var fredag. Några sprang runt i t-shirt? Det blåser mycket men kallt

är det inte men lite för tidigt att klä av sig. Minns själv hur man tog av sig för tidigt vilket resulterade i att

jag blev sjuk gång på gång. Det är som på vintrarna, i unga dagar som ni vet gick man efter -ska man va

fin får man lida pin ? Ingen halsduk, ingen mössa och en tunn vinterjacka som även det slutade i att man

låg sjuk hela tiden. Idag i äldre dagar prackar jag på mig dom tjockaste tröjorna,varmaste sjalen,skor med

ludd i och en jacka man absolut inte fryser i. Jag vägrar att frysa längre,nu bryr jag mig inte om man ser ut

som en michelin gubbe haha. Men det där är något man inser när man blir äldre,det är varken värt att frysa

och att ligga sjuk ofta. Trots att det var varmt ute idag när jag gick med väärldens blåsväder tog jag på mig

en tjocktröja till min vårjacka och en halsduk som täckte halsen. En bit längre bort såg jag en humla komma

inte flygande förbi mig utan den flöt i luften med stormen haha det såg lite roligt ut. Antingen blåste det emot

höger sida eller mot vänster sida. Hade håret uppsatt men det ville inte sitta kvar bakom öronen utan det flög

hipp som happ runt mig. Blev totalt knockad av den här stormen, en hel timme med en stark blåst i ansiktet

som gjorde mig helt slut efteråt. Liten som jag är gick det ibland att inte ens komma fram haha. Det var som

att gå rakt in i en vägg,man fick gå i slowmotion framåt för att ens komma någon vart. Men trots stormen och

en jobbig blåst var det en skön promenad som gjorde att jag däckade direkt när jag kom hem i soffan. Just nu

håller vi på och tänder grillen (är hemma hos mamma min) perfekt fredags mat ^^ Jag önskar alla trevlig helg :)


 

Sol,regn,blåst,sol,regn,blåst osv. :P


 

Håret ville inte vara på sin plats men vad gör det,ibland kan det få vara crazy :)

Av Madeleine - 20 april 2017 22:37

Ett tag nu har jag gått runt och tänkt på ifall jag ska sluta gå till min psykolog eller inte. Hon är mer

än bara en psykolog för mig,hon har blivit som familj därav har beslutet blivit ännu jobbigare för min

del vad som är rätt att göra. Men kan inte heller gå ditt bara för att jag tycker om henne så mycket

som person,vet ju att hon finns kvar i mitt liv och bara är ett samtal bort. Har känt några veckor nu

att jag skulle klara mig på egen hand. Har gått hos henne ungefär ett och ett halvt år nu, det är rätt

lång tid mycket har hänt. När man kollar tillbaka när min depression började tänkte jag att det bara

var början på många år av helvete men jag har inte levt på många år på grund av att livet har varit

ivägen och det fick mig att vilja ta en revansch mot livet. Ett och ett halvt år senare står jag nu här

med båda fötterna stadigt på marken,starkare som person som människa & jag ser fram emot allt

vad livet har att erbjuda. Jag valde att sluta gå till henne,jag ringde henne idag. Det var ett jobbigt

samtal att säga det till henne men också en lättnad för min egen del. Precis som hon sa till mig att

det har varit målet hela tiden. Jag håller med men samtidigt är det läskigt att klippa våra band som

funnits där som en trygghet. Nu måste jag börja tro på mig själv. Helt och hållet. Det här blev stort

beslut för mig men har verkligen tänkt igenom och känt efter,jag vet att det här är helt rätt beslut :)


 


Av Madeleine - 19 april 2017 23:06

Alla har vi dåliga dagar som bra dagar. För mig har allt bara känts jobbigt. Hur jag än sminkar mig som

jag gör på samma sätt varje dag, sätter upp håret på mitt sätt och väljer ut kläder jag är bekväm i men

ändå har självförtroendet spelat ett spratt med mig idag. Grejer som situationer jag aldrig annars inte är

obekväm i blev jätte jobbiga just idag. Människor runt mig jag nästan aldrig är blyg inför som jag känner

bra kunde jag knappt kolla på idag. Det blir som ett vakum,allt annat runtomkring dig försvinner. Du hör

dina egna tankar som om någon pratar dig i örat,du känner hur hjärtat nästan slår utanför din kropp och

man säger till själv hur dålig man är. Där efter ett tag när stressen på mig själv kommer då sitter gråten

i halsen men du vill inte visa det för någon annan så du biter dig i tungan.Dom här dagarna är inte skoj

när man tappar sig själv så hårt och verkligen tror på att man inte duger exakt som man är men det är

då man behöver någon som lyfter en. En promenad brukar alltid funka för mig men idag var känslorna

starkare än vanligt. I panikens stund ringer min moster mig, hon undrade ifall vi inte skulle fixa slingor

idag istället för imorgon. Det var nästan som att hon visste att jag behövde henne just då i den stund.

Egentid med min moster är något av det bästa jag vet,hon har alltid varit som en extra mamma under

hela mitt liv. Hon är mer ungdomlig än min mamma vilket gör att saker är lättare med henne för vi är

mer lika på många sätt. Slingorna blev super snyggt! Egentligen var slingorna det vi skulle fixat men

blev riktigt ompysslad med sminkning också. Kommer inte ens ihåg senast  någon pysslade om mig,

det kändes jätte bra,jag kände mig viktig. Efter tre timmar ihop ensamma gjorde min dag till det bättre

och jag kände hur den stunden ihop med moster var verkligen något jag behövde just där och då idag.


 


Presentation


~ Från och med nu, här och nu ~

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20 21 22
23
24 25
26
27
28
29
30
<<<
April 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

mystoryinlife


Skapa flashcards